trullsans pläjs

Benjamin ska inte anklagas för att hålla reda på sina saker. Dom slarvas bort till höger och vänster. Kläder, nycklar, hörlurar osv. Osv. Osv. Saker glöms kvar hos kompisar, tappas eller helt enkelt bara gömmer sig inne i det katastrofområde som vi kallar hans rum.  Förr eller senare brukar det mesta dock komma tillbaka på något konstigt sätt. Kläder brukar dyka upp hemma hos kompisar lagom tills Benjamin glömt bort att han någonsin ägt dom. (Det måste ju vara skitkul för honom. Måste ju kännas som om han får nya kläder varje gång dom dyker upp igen)  Det senaste som försvann var hans svarta jeans. Han behövde dom till en begravning i måndags men dom fanns inte här. Jag brukar vanligtvis ha väldigt bra koll på om jag sett kläderna i tvätten eller inte. Och jag kunde inte minnas att jag sett dom. Så det var ju bara att konstatera att Benjamin var ännu ett par jeans fattigare. Det är inte ens lönt att bli irriterad på honom för allt han slarvar bort. Han gör ju inte det avsiktligt. Nå väl, lätt fånget, lätt förgånget. Eller vad är det man säger? 

 

Min make har varit ledig från jobbet idag. Tjoho!! Vi hade lite ärenden i stan och tänkte passa på att ta tag i det idag när han ändå var ledig. Så vi startade dagen med en lugn "frallefrukost" bara han och jag. Sen körde han en runda till tippen med lite skit medans jag startade en maskin tvätt och plockade undan lite innan jag hoppade in i duschen för att så småningom försöka se (och lukta) någerlunda pressentatabel ut. (Försöka går ju) efter duschen valde jag med omsorg (dvs. Tog det första jag fick tag i) vilka kläder jag skulle ha för dagen. Perfekta fredags utstyrseln: svarta favoritjeansen och hoddie. Jag smorde in mig och allt sånt där annat vi tjejer sysslar med när vi har duschat och gled sen i mina sköna jeans. Allt gick som en dans. Tills det var dags att knäppa jeansen!!! Först då insåg jag att jag har gått upp minst 20kilo över bara en natt (eller sedan jag använde jeansen sist för någon vecka sedan) Hur kan 20kilo bara ha "smugit" sig på mig helt obemärkt? På dom jeansen som jag för några dagar sedan knäppte med lätthet, var det nu stoooort mellanrum mellan knapp och knapphål och jag bröt ihop i en snyftande och snörvlande liten fläskig hög på golvet. Där låg jag sen och rullade mig fram och tillbaka tillsammans med min enorma ångest över frallorna jag hade tryckt i mig bara någon timme tidigare. (VAD var där i dom egentligen???) 

Efter en lång stunds rullande fram och tillbaka så sansade jag mig och ålade mig (fårtfarande storgråtande) ur jeansen igen för att eventuellt använda dom som snara att hänga mig i.DÅ upptäckte jag något överraskande och obeskrivligt glädjande.......

Jag är fan imponerad över att jag ens lyckades få Benjamins jeans i storlek 32 över röven och ångesten förbyttes genast i lättnad och glädjetårar!!