09:14:12
Hur kan han????
Idag är ingen riktigt bra dag. Men igår var en ännu sämre. Som de flesta redan vet så har Benjamin ingen som helst kontakt med sin biologiska pappa. Han har inte hört av sig till Benjamin på ett år!!! Ja, iofs så skickade han ett brev till hans födelsedag. Ett brev som var så uppenbart skriven av någon annan och absolut inte F´s egna ord. Snarare ett verk av hans mamma. (alltså Benjamins så kallade farmor som inte mår bra om hon inte får ha näsan i väta)
Igår så träffade vi F. Inte helt väntat, men samtidigt inte omöjligt. Att han befann sig på den plats han gjorde var jävligt löjligt tycker jag. Han har skitit i Benjamin i 1 år, och plötsligt dyker han (än en gång) upp som gubben i lådan och ska försöka få sig själv att framstå som en aktiv, närvarande och intresserad pappa. Skratt retande till 1000!!! Inte ens en idiot kan missa att det bara är ett spel för galleriet. Ett löjligt jävla skådespel för att själv framstå i bättre dager. Nå väl, vill han försöka få folk att plötsligt tro att han är såååå intresserad så är det väl helt ok för mig. MEN!!!! Vorde det inte bättre att verkligen vara den han lite då och då låtsas vara?? Han har svekit Benjamin mååånga gånger. Oräknerliga gånger. Och varje gång har jag fått ett helvete. Varje gång han svikit så har Benjamin blivitt ledsen och besviken. Men på något sätt så tappar Benjamin nog trots allt aldrig hoppaet om att F en dag kaaaanske ska bli intresserad och bry sig. Igår tog F död på det allra sista lilla hopp som Benjamin hade.
Vi hade en tid bokad på sjukhuset. Eftersom jag och F av någon helt oförstålig anledning har gemensam vårdnad så är jag enligt svensk lag skyldig att medela honom när sådant här ska inträffa. Så redan för några veckor sedan så skickade jag ett sms till honom och medelade att jag varit i kontakt med sjukhuset för Benjamins räkning. Inte ens ett litet, litet "Okej" fick jag tillbaka. Skickade ännu ett sms och talade om att jag tyckte det var såååå lågt att inte bry sig mer än han gör. Inget svar....
Igår när vi kommer i i väntrummet på sjukhuset, så sitter han bara där som gubben i lådan, upp ploppad från ingenstans. Så in i helvetes patetiskt om ni frågar mig. Och så uppenbart ett spel för galleriet. Någon utomstående är inkopplad, då måste man dyka upp för att inte låta dom se att man egentligen inte bryr sig ett skit!!
När jag, Benjamin och Robban stiger in i väntrummet så sitter F där och läser en tidning. Jag kan inte låta bli att påpeka för honom hur jävla patetisk jag tycker att han är.
Tack svarar han. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att han tog det som en komplimang, för så var det absolut inte menat. Sen sätter jag mig ner, och F höjer återigen tidningen och fortsätter läsa. Han tittar inte ens på Benjamin!!!! Inte ens ett litet hej kunde han klämma fram!!!!!! Under den timme som vi befann oss på sjukhuset så tilltalade han inte Benjamin en enda gång!!! Behöver jag berätta att Benjamin var otroligt arg, ledsen och besviken i går?? Och det där sista lilla hoppet om att han kanske, kanske, kanske skulle börja bry sig en dag dog.
Som grädde på hela jävla moset så fick jag igår kväll höra från en mycket "säker källa" att F´s nya flickvän åkt in till BB. Dags för Benjamin att få ett syskon. Ett syskon som Benjamin känner lika lite band och intresse för som F gör för Benjamin.
Men jag ville ändå berätta för Benjamin att det var dags. När jag berättade så sa Benjamin bara:
Jaha...Och?!? Tänker F skita i den ungen oxå?
Vad ska jag svara på det?? Ärligt talat så hoppas jag för barnets skull att han INTE gör det, men för Benjamins skull ATT han gör det. Visar han mer intresse för sitt nya barn så kan Benjamin lätt ta det som att det är honom det är fel på. Att det är Benjamin själv som inte duger.
Plötsligt så är det ännu viktigare för mig att på alla tänkbara sätt visa Benjamin här hemma att han är speciell, unik och helt underbara. Att han har så obeskrivligt många och vackra sidor och egenskaper som gör han till den underbara kille han är och att det är just DET som gör att han DUGER. Att vi som finns i hans liv (för att vi verkligen VILL göra det) älskar honom gränslöst, för just den han är. Och framför allt, att det är F som är den stora förloraren som inte vill ha Benjamin i sitt liv. Att det är F som (förhoppningsvis) kommer att vakna upp en dag och inse att han har gått miste om det vackraste och underbaraste som finns på jorden. Men när/om han väl gör det så är det kanske för sen!!
C (Benjamins så kallade farmor) säger ofta att det kommer en dag då Benjamin självsöker upp F. Och för en gång skull är jag villig att hålla med henne och faktisk tro att hon har rätt. Den dan kommer, och det är nog för att Benajmin då vill ha svar på frågan: VARFÖR?
Igår så träffade vi F. Inte helt väntat, men samtidigt inte omöjligt. Att han befann sig på den plats han gjorde var jävligt löjligt tycker jag. Han har skitit i Benjamin i 1 år, och plötsligt dyker han (än en gång) upp som gubben i lådan och ska försöka få sig själv att framstå som en aktiv, närvarande och intresserad pappa. Skratt retande till 1000!!! Inte ens en idiot kan missa att det bara är ett spel för galleriet. Ett löjligt jävla skådespel för att själv framstå i bättre dager. Nå väl, vill han försöka få folk att plötsligt tro att han är såååå intresserad så är det väl helt ok för mig. MEN!!!! Vorde det inte bättre att verkligen vara den han lite då och då låtsas vara?? Han har svekit Benjamin mååånga gånger. Oräknerliga gånger. Och varje gång har jag fått ett helvete. Varje gång han svikit så har Benjamin blivitt ledsen och besviken. Men på något sätt så tappar Benjamin nog trots allt aldrig hoppaet om att F en dag kaaaanske ska bli intresserad och bry sig. Igår tog F död på det allra sista lilla hopp som Benjamin hade.
Vi hade en tid bokad på sjukhuset. Eftersom jag och F av någon helt oförstålig anledning har gemensam vårdnad så är jag enligt svensk lag skyldig att medela honom när sådant här ska inträffa. Så redan för några veckor sedan så skickade jag ett sms till honom och medelade att jag varit i kontakt med sjukhuset för Benjamins räkning. Inte ens ett litet, litet "Okej" fick jag tillbaka. Skickade ännu ett sms och talade om att jag tyckte det var såååå lågt att inte bry sig mer än han gör. Inget svar....
Igår när vi kommer i i väntrummet på sjukhuset, så sitter han bara där som gubben i lådan, upp ploppad från ingenstans. Så in i helvetes patetiskt om ni frågar mig. Och så uppenbart ett spel för galleriet. Någon utomstående är inkopplad, då måste man dyka upp för att inte låta dom se att man egentligen inte bryr sig ett skit!!
När jag, Benjamin och Robban stiger in i väntrummet så sitter F där och läser en tidning. Jag kan inte låta bli att påpeka för honom hur jävla patetisk jag tycker att han är.
Tack svarar han. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att han tog det som en komplimang, för så var det absolut inte menat. Sen sätter jag mig ner, och F höjer återigen tidningen och fortsätter läsa. Han tittar inte ens på Benjamin!!!! Inte ens ett litet hej kunde han klämma fram!!!!!! Under den timme som vi befann oss på sjukhuset så tilltalade han inte Benjamin en enda gång!!! Behöver jag berätta att Benjamin var otroligt arg, ledsen och besviken i går?? Och det där sista lilla hoppet om att han kanske, kanske, kanske skulle börja bry sig en dag dog.
Som grädde på hela jävla moset så fick jag igår kväll höra från en mycket "säker källa" att F´s nya flickvän åkt in till BB. Dags för Benjamin att få ett syskon. Ett syskon som Benjamin känner lika lite band och intresse för som F gör för Benjamin.
Men jag ville ändå berätta för Benjamin att det var dags. När jag berättade så sa Benjamin bara:
Jaha...Och?!? Tänker F skita i den ungen oxå?
Vad ska jag svara på det?? Ärligt talat så hoppas jag för barnets skull att han INTE gör det, men för Benjamins skull ATT han gör det. Visar han mer intresse för sitt nya barn så kan Benjamin lätt ta det som att det är honom det är fel på. Att det är Benjamin själv som inte duger.
Plötsligt så är det ännu viktigare för mig att på alla tänkbara sätt visa Benjamin här hemma att han är speciell, unik och helt underbara. Att han har så obeskrivligt många och vackra sidor och egenskaper som gör han till den underbara kille han är och att det är just DET som gör att han DUGER. Att vi som finns i hans liv (för att vi verkligen VILL göra det) älskar honom gränslöst, för just den han är. Och framför allt, att det är F som är den stora förloraren som inte vill ha Benjamin i sitt liv. Att det är F som (förhoppningsvis) kommer att vakna upp en dag och inse att han har gått miste om det vackraste och underbaraste som finns på jorden. Men när/om han väl gör det så är det kanske för sen!!
C (Benjamins så kallade farmor) säger ofta att det kommer en dag då Benjamin självsöker upp F. Och för en gång skull är jag villig att hålla med henne och faktisk tro att hon har rätt. Den dan kommer, och det är nog för att Benajmin då vill ha svar på frågan: VARFÖR?