09:02:10
ZZZZzzzzzz....
Idag skulle jag verkligen ljuga om jag sa att jag känner mig pigg och utvilad. När jag gick och la mig igår kväll så somnade jag ungefär samtidigt som huvudet landade på kudden. Men jag fick bara sova ca 30 min innan Liam kom vinglande3 in i vårt sovrum och talade om att han kissat ner sig. *STÖN* Han har fortfarande blöja på natten, men skillnaden på flickor och pojkar är att man måste lägga snoppen rätt i blöjan för att kisset ska komma just i blöjan. Detta är jag väldigt noga med att göra på kvällen när blöjan åker på. Men "någon" ligger förmodligen och "leker" med sin snopp så att den inte alls är "riktad" dit den ska när han väl somnar. Så i natt var blöjan så gott som snus torr medans pyjamas och säng var dyngsur. Bara till att stiga upp och byta pyjamas och blöja. Att kliva ur sängen sådär mitt i natten gör att jag vaknar till och sen är klarvaken. Och när jag väl kröp ner under täcket igen så var det lögn att få John Blund att komma tillbaka. Jag låg där och vände och vred. Tänkte och funderade. Läääänge låg jag där och kämpade för att ta mig tillbaka till drömmarnas land. När jag väl var på väg att somna igen så började Liam gråta och fråga efter var "nätbiten" (?!?!) tagit vägen. Han började krypa omkring och leta. Det tog en bra stund att få honom att förstå att han bara hade drömt. Men när han väl accepterade det så var jag åter igen klarvaken. *Suckar* Åter igen låg jag där och snurrade runt utan att kunna somna. Somnade dock till slut....bara för att återigen bli väckt. Denna gången av att en liten fot i storlek 26 stämplade mig i ryggen. Ooooohhhh vad det är underbart att dela säng med en 3 åring.
Så där höll det sedan på resten av natten. Jag somnade några få minuter för att bli väckt igen, somnade om, blev väckt igen osv. *Snark* När det väl var dags att stiga upp i morse så kände jag mig mer död än levande. Men dagens bestyr väntade och det var bara till att hasa sig upp.
Nu är alla gossar lämnade i skola och hos dagmamma och jag sitter med ångest i kroppen och funderar på om jag ska gå och lägga mig en stund eller gå ut och ta min dagliga promenad för att ha den avklarad. Inne i huvudet snurrar många dåliga ursäkter till varför jag INTE kan ta den där promenaden. Men innerst inne så VET jag ju att om jag bara snörar på mig skorna och ger mig ut så är det ju bara såååå skönt. Om jag däremot INTE ger mig ut så kommer jag att ha det hängande över mig hela dagen sen.
Ah, lika bra att ge sig ut NU. När jag var mindre (ja, än i dag) att det är bättre att ta tag i saker med en enda gång än att skjuta allting framför sig. Så det är väl lika bra att lyda min kloka moders råd och steppa iväg.
Så där höll det sedan på resten av natten. Jag somnade några få minuter för att bli väckt igen, somnade om, blev väckt igen osv. *Snark* När det väl var dags att stiga upp i morse så kände jag mig mer död än levande. Men dagens bestyr väntade och det var bara till att hasa sig upp.
Nu är alla gossar lämnade i skola och hos dagmamma och jag sitter med ångest i kroppen och funderar på om jag ska gå och lägga mig en stund eller gå ut och ta min dagliga promenad för att ha den avklarad. Inne i huvudet snurrar många dåliga ursäkter till varför jag INTE kan ta den där promenaden. Men innerst inne så VET jag ju att om jag bara snörar på mig skorna och ger mig ut så är det ju bara såååå skönt. Om jag däremot INTE ger mig ut så kommer jag att ha det hängande över mig hela dagen sen.
Ah, lika bra att ge sig ut NU. När jag var mindre (ja, än i dag) att det är bättre att ta tag i saker med en enda gång än att skjuta allting framför sig. Så det är väl lika bra att lyda min kloka moders råd och steppa iväg.