10:43:24
Experimenthus, ett livsfarligt nöje
Det är ingen hemlighet och kommer nog inte som någon överraskninbg att jag har ett väldigt stort intresse MANI att fotografera. Kameran hänger ofta runt min hals. Men allt det där vet ni. Många av bilderna jag tar framkallas och sätts in i album. Eller i Liams bok. Jag har gjort böcker till alla tre barnen. Och det som från allra, allra första början var tänkt som en "Mitt första år bok" till Benjamin blev tillslut 8 "mitt år" böcker där jag skrev om alla nya och roliga upplevelser. När han tappade (eller snarare drog ut) sin första tand, när han tog sina första steg (dock i omvänd ordning) första mötet med tomten osv. osv. osv.
Den senaste tiden...dvs. det senaste halvåret så har jag dock bara samlat fotona på hög och inte blivit färdig till att skriva, klippa och klistra. Scrapbookingen har helt enkelt legat på is. Ju längre tid som har gått, dessto mer har det ju blivit att ta tag i och då blir det ju enbart jobbigt. Men idag tog jag mig i kragen och tog tag i dom där fotona. När jag sitter där och kollar igenom allt så ploppar minnen upp från alla tillfällena då kameran varit framm (dvs. väldigt ofta)
Idag tog jag tag i fotona från semestern i Hjo där vi var tillsamans med mina föräldrar. Där hände en väldig massa och vi fick några jätte fina sommarminnen. Men speciellt ett som fick mig och mamma att bryta ut i asgarv. (Och jag är säker på att mamma när hon läser det här kommer att iallafall le vid minnet) I Hjo stadspark (Jätte fint ställe) finns ett "experiments hus" Vi upptäckte det när vi gick genom parken och insåg att det absolut skulle vara något för barnen. Så jag och mamma svängde inom för att höra lite vad det var, vad det kostade , när dom öppnade osv. Jonathan följde oss nyfiket hack i häl. Vi fick svar på alla våra frågor och konstaterade att dit MÅSTE vi ta barnen. Och så kom vi då till den sista och kanske viktigaste frågan: När öppnade dom på dagarna? Kvinnan vi pratade med svarade att hon brukade vara där from. kl 9 varje morgon för att mata fiskarna, rengöra akvarierna osv. Och OM ingen hade dött så brukade hon öppna så fort hon var klar, men annars absolut senast kl 10. Jonathan som stått bredvid oss och lyssnat bara gapade och såg näst intill chockad ut.
När vi kommer ut ur byggnaden så frågar Jonathan förskräkt: Är det vanligt??
Jag: Vad?
Jonathan: Att någon har dött?
Jag och mamma bröt ut i ett gapskratt och förstod varför Jonathan (för en gång skull) hade stått där så tyst och lyssnat. Han förstod inte att dom eventuella dödsfallen hon pratat om gällde fiskar.
Jag skulle kunna betala dyrt för att få läsa vilka tankar som cirkulerat i Jonathans huvud under tiden han stod där och lyssnade. Han måste ju ha trott att Hjo experimentshus" var ett väldigt farligt ställe där folk dog som flugor.
Dagen efter gick vi dit med barnen som hade jätte kul, upptäckte en väldig massa och faktiskt kom levande där ifrån =)
Den senaste tiden...dvs. det senaste halvåret så har jag dock bara samlat fotona på hög och inte blivit färdig till att skriva, klippa och klistra. Scrapbookingen har helt enkelt legat på is. Ju längre tid som har gått, dessto mer har det ju blivit att ta tag i och då blir det ju enbart jobbigt. Men idag tog jag mig i kragen och tog tag i dom där fotona. När jag sitter där och kollar igenom allt så ploppar minnen upp från alla tillfällena då kameran varit framm (dvs. väldigt ofta)
Idag tog jag tag i fotona från semestern i Hjo där vi var tillsamans med mina föräldrar. Där hände en väldig massa och vi fick några jätte fina sommarminnen. Men speciellt ett som fick mig och mamma att bryta ut i asgarv. (Och jag är säker på att mamma när hon läser det här kommer att iallafall le vid minnet) I Hjo stadspark (Jätte fint ställe) finns ett "experiments hus" Vi upptäckte det när vi gick genom parken och insåg att det absolut skulle vara något för barnen. Så jag och mamma svängde inom för att höra lite vad det var, vad det kostade , när dom öppnade osv. Jonathan följde oss nyfiket hack i häl. Vi fick svar på alla våra frågor och konstaterade att dit MÅSTE vi ta barnen. Och så kom vi då till den sista och kanske viktigaste frågan: När öppnade dom på dagarna? Kvinnan vi pratade med svarade att hon brukade vara där from. kl 9 varje morgon för att mata fiskarna, rengöra akvarierna osv. Och OM ingen hade dött så brukade hon öppna så fort hon var klar, men annars absolut senast kl 10. Jonathan som stått bredvid oss och lyssnat bara gapade och såg näst intill chockad ut.
När vi kommer ut ur byggnaden så frågar Jonathan förskräkt: Är det vanligt??
Jag: Vad?
Jonathan: Att någon har dött?
Jag och mamma bröt ut i ett gapskratt och förstod varför Jonathan (för en gång skull) hade stått där så tyst och lyssnat. Han förstod inte att dom eventuella dödsfallen hon pratat om gällde fiskar.
Jag skulle kunna betala dyrt för att få läsa vilka tankar som cirkulerat i Jonathans huvud under tiden han stod där och lyssnade. Han måste ju ha trott att Hjo experimentshus" var ett väldigt farligt ställe där folk dog som flugor.
Dagen efter gick vi dit med barnen som hade jätte kul, upptäckte en väldig massa och faktiskt kom levande där ifrån =)