13:20:06
Min kloka son. ❤️
De senaste (och kommande) dagarna har jag jobbat kväll (14-22) Det krockar med Robbans tider och gör att jag inte kan stå med middagen klar när han kommer hem från jobbet. Så, så, så.... Lugna och fina. Detta är inget som Robban någonsin varken har begärt eller förväntat sig. Utan något som jag har VELAT göra. Jag vill inte att han ska komma hem efter en lång dag på jobbet och behöva ställa sig vid spisen. (Både för hans och övriga familjemedlemmars bästa) Jag vill heller inte att han ska behöva komma hem och äta sig mätt på mackor. Och eftersom jag har varit hemma så har jag helt enkelt skämt bort honom med den "lyxen". När jag nu jobbar så gäller det att vara uppfinningsrik och jag har fixat middagar som varit näst intill klara och bara har behövt värmas. Liam (som är den enda som oftast är hemma) har fått bli min lilla assistent som har fått sätta på ugnen, ställa in maten och sätta på potatisen (som jag skalat och ställt på spisen) så att middagen varit varm och klar lagom tills Robban styr in firmabilen på infarten.
Idag fick jag dock lite dåligt samvete. Detta berättade jag för Liam som förvånat frågade varför.
-Du är "bara" 10 år och ska inte behöva fixa middag.
Då svarar Liam: -Jag är "bara" 10 år och behöver mat för att växa och då måste du jobba så att vi kan köpa den.
Underbara, kloka "lilla" kille. Han hade med andra ord inget emot att ta hand om maten utan anser att vi alla måste hjälpas åt för att allt ska fungera.
Bara 10 år men ett hjärta större än dom flesta. Och en klokhet som gör en förvånad ibland. ❤️