18:40:06
Julgardin sydd med kärlek.
I fredags skulle jag på "Jobb mässa" i Kristianstad. Jag har bara varit på mässa en gång tidigare i mitt liv. Det var Malmömässan. Och dit tvingade mamma och pappa mig och en kompis (Therese) för att vi varit "på rymmen" mitt i natten utan lov en gång i 13-14 års åldern. Som straff skulle vi tvingas asa omkring inne på denna gigantiska tråkmässa. Detta hårda "straff" kändes nog mer för föräldrarna än för oss, för guuuud vad kul vi hade. Så vad lärde vi oss av detta???? INTE ETT DUGG!!! Nå väl, på denna mässa fanns en faslig massa försäljare som sålde allt ifrån bilbarnstolar till dåtidens stora nyhet: bakmaskiner. Allt man kunde tänka sig vilja ha och behöva fanns på den där mässan. Bara att välja och vraka. Känna, klämma, smaka och prova. Så i min lilla bubbla så är en mässa väldigt givande. Så när det damp ner ett papper om jobbmässa i Kristianstad så tyckte jag givetvis att det lät spännande. (ja, någerlunda iallafall) För på en mässa finns ju som sagt det man behöver. Så det skulle ju bara vara för mig att sticka dit och välja och vraka mellan jobben. Testa att jobba en liten stund som affärsbiträde för att sen gå vidare till nästa "station" där jag kunde prova på advokatyrket en sväng. När jag sen tagit mig runt hela mässan så skulle jag fundera en liten stund innan jag bestämde mig för vilket jobb jag skulle välja. Det hade ju stått på den där "inbjudan" att det även fanns möjlighet till utbildning som arbetsförmedlingen så genesröst skulle bekosta. Så mitt svåraste val skulle ju vara om jag bara skulle ta ett av alla jobben som fanns att välja och vraka mellan eller om jag skulle börja studera.
Som ni kanske redan har förstått så har inte jag och arbetsförmedlingen riktigt samma uppfattning om vad en mässa är. För inne i den lilla lokalen fanns 5 olika bord. (Hrm...på malmömässan den där gången fanns det minst 500) Där kunde man gå runt och se vad som fanns att erbjuda. Man kunde bli buss chaufför. Arbetsfömedlingen kunde betala uppgraderingen av körkortet....OM du hade en jobb garanti. Dvs. ett företag som hade lovat dig ett jobb som busschaufför. Ett sådant företag finns förmodligen (av vad jag fick höra) i Norrköping och Stockholm, för där är det brist på bussförare. Ja, men TACK!!! Har jag glömt berätta för af att jag bor i SKÅNE?? Vid nästa bord erbjöds man en utbildning till att få köra maskiner. Så som truck, lastbil, dumpers osv, osv. Även denna utbildning kunde man få OM man hade garantier på ett jobb sen. Eeeehhhh..... OM det nu hade varit så att jag haft garanti på ett jobb....tror dom inte att jag hade kollat upp det där med eventuella utbildningar då? Inte fan hade jag väl suttit med den där jobbgarantin i handen och väntat på att någon skulle knacka på dörren och fråga om jag vill utbilda mig.
Oavsett vilket så är ingen typ av chaufför ett yrke som skulle passa mig....om det inte bara gäller ljusa sommardagar. Eller iallafall dagar med torrt väglag. Det finns nog ingen som hatar att köra i mörker och/eller vintertid så mycket som jag. (ja, skulle väl vara min mamma i så fall) Ja, den där jobbmässan, som inte alls var någon mässa enligt mig, gan alltså inte ett dugg. Jag var lika arbetslös när jag gick där ifrån som när jag kom dit *muttrar*
Men nu till det som jag egentligen hade för avsikt att skriva om när jag satte mig här. När jag skulle till den där mässan så lämnade jag av Liam hos mormor i MONIKAS SYATELJÉ I VINSLÖV (Det där var den återkommande reklamen) Mormor hade tagit med sig leksaker så att han (förhoppningsvis) inte skulle somna av tristess när han var hos henne. Och han hade varit så snäll och go, så det hade nog inte gått någon jätte nöd på honom. Bla. så hade han fått sy lite. Han hade sytt lite kors och tvärs på några långa remsor/rester från en julgardin. det skulle bli julgardiner till mig sa han. Han var så obeskrivligt stolt över sina fina gardiner och väldigt spänd i väntan på att jag skulle sätta upp dom. Hrm....eeehhhh...ja, jag har ju så klart inte hjärta att INTE sätta upp hans fina verk. Så idag när jag putsat fönster och hängt upp julgardiner så var jag så klart tvungen att även låta hans trasor gardiner hängas upp.
Jag hänge dom på övervåningen där aldrig någon annan än vi i familjen (och barnens vänner) befinner sig. Och så hände jag dom på dom färdigköpta gardinerna, så det syns ju inte utifrån. Men Liam såg dom och utbrast lyckligt: Jaaaaaa, dom passade!!!
Varje litet stygn är sytt med kärlek.
Tjusigt som attan. Eller nja... men det gladde ju iallafall familjens minsting. Och glad minstaprins ger en glad mamma =)
Som ni kanske redan har förstått så har inte jag och arbetsförmedlingen riktigt samma uppfattning om vad en mässa är. För inne i den lilla lokalen fanns 5 olika bord. (Hrm...på malmömässan den där gången fanns det minst 500) Där kunde man gå runt och se vad som fanns att erbjuda. Man kunde bli buss chaufför. Arbetsfömedlingen kunde betala uppgraderingen av körkortet....OM du hade en jobb garanti. Dvs. ett företag som hade lovat dig ett jobb som busschaufför. Ett sådant företag finns förmodligen (av vad jag fick höra) i Norrköping och Stockholm, för där är det brist på bussförare. Ja, men TACK!!! Har jag glömt berätta för af att jag bor i SKÅNE?? Vid nästa bord erbjöds man en utbildning till att få köra maskiner. Så som truck, lastbil, dumpers osv, osv. Även denna utbildning kunde man få OM man hade garantier på ett jobb sen. Eeeehhhh..... OM det nu hade varit så att jag haft garanti på ett jobb....tror dom inte att jag hade kollat upp det där med eventuella utbildningar då? Inte fan hade jag väl suttit med den där jobbgarantin i handen och väntat på att någon skulle knacka på dörren och fråga om jag vill utbilda mig.
Oavsett vilket så är ingen typ av chaufför ett yrke som skulle passa mig....om det inte bara gäller ljusa sommardagar. Eller iallafall dagar med torrt väglag. Det finns nog ingen som hatar att köra i mörker och/eller vintertid så mycket som jag. (ja, skulle väl vara min mamma i så fall) Ja, den där jobbmässan, som inte alls var någon mässa enligt mig, gan alltså inte ett dugg. Jag var lika arbetslös när jag gick där ifrån som när jag kom dit *muttrar*
Men nu till det som jag egentligen hade för avsikt att skriva om när jag satte mig här. När jag skulle till den där mässan så lämnade jag av Liam hos mormor i MONIKAS SYATELJÉ I VINSLÖV (Det där var den återkommande reklamen) Mormor hade tagit med sig leksaker så att han (förhoppningsvis) inte skulle somna av tristess när han var hos henne. Och han hade varit så snäll och go, så det hade nog inte gått någon jätte nöd på honom. Bla. så hade han fått sy lite. Han hade sytt lite kors och tvärs på några långa remsor/rester från en julgardin. det skulle bli julgardiner till mig sa han. Han var så obeskrivligt stolt över sina fina gardiner och väldigt spänd i väntan på att jag skulle sätta upp dom. Hrm....eeehhhh...ja, jag har ju så klart inte hjärta att INTE sätta upp hans fina verk. Så idag när jag putsat fönster och hängt upp julgardiner så var jag så klart tvungen att även låta hans trasor gardiner hängas upp.
Jag hänge dom på övervåningen där aldrig någon annan än vi i familjen (och barnens vänner) befinner sig. Och så hände jag dom på dom färdigköpta gardinerna, så det syns ju inte utifrån. Men Liam såg dom och utbrast lyckligt: Jaaaaaa, dom passade!!!
Varje litet stygn är sytt med kärlek.
Tjusigt som attan. Eller nja... men det gladde ju iallafall familjens minsting. Och glad minstaprins ger en glad mamma =)