trullsans pläjs

Jag och Robban är rörande overens om att alla i ett hushåll hjälps åt med saker som rör familjen. Man plockar undan efter sig (Ja, jag sa inte att hjälpen verkligen fungerar i praktiken) sätter sin tallrik i diskmaskinen, tömmer diskmaskinen, slänger sin tvätt i tvättkorgen, hämtar in tidningen/posten, dukar bordet mm, mm. Alla sysslor utförs inte med ett glädje tjut, men det måste ju göras av någon och hur tråkigt det än är så biter man ihop och turas om att göra det.
För en liten stund sedan så sa jag till Liam att jag ville ha hjälp med att duka bordet.
Det är det tråkigaste jag vet svarar Liam.
Jag: Ja, jag vet. Jag tycker inte heller att det är roligt, men det måste ju göras och man ska ju hjälpas åt.
Liam: Ja, men det ända DU gör är ju att lyfta ner och ge mig tallrikar och sånt, det tycker jag är lite lat.
Jag: Men Liam, jag tycker inte heller att det är roligt att duka bordet.
Liam: Nej, det är ju därför som du säger till MIG att göra det, för att du ska slippa.

Den söta lilla prinsen ser ju inte att jag samtidigt som han dukar bordet, tex. tömmer diskmaskinen, rör i såsen, plockar undan i köket osv, osv,osv. Och visst, på ett sätt kan han kanske ha rätt i att jag ber honom göra det för att själv slippa. Men det är ju för att jag ska hinna med något annat som oxå behöver göras.