22:27:21
Lugnande tabletter och hjärtklappning.
Idag fyller vår "lilla" Benne 16 år. Herre min skapare vad tiden har gått fort!!!
Vi startade dagen med paket och frukost på sängen. En av sakerna han fick idag var en övningskörnings skylt. Hur tänkte vi där?? Ska Benne, det lilla livet, verkligen köra bil?? Och framför allt. Ska JAG verkligen åka med honom??
Benne ville så klart omgående prova den där övningskörnings skylten. Så efter att jag lämnat Liam i skolan så proppade jag i mig så mycket lugnande medicin som en människokropp bara kan klara av och tog för säkerhets skull på mig en "Tena" för eventuellt urinlekage under färden.
Vi hoppade in i bilen och jag körde ner till ett av industri områdena i byn. Benjamin tyckte att jag var löjlig för han kan ju faktiskt köra!! Jo tack, det är mycket som dagens tonåringar tycker att dom kan. Men jag ville minsann ta det säkra före det osäkra och känna honom lite på pulsen innan vi gav oss ut i trafiken. (Dessutom behövde de lugnande tabletterna lite tid på sig att börja verka)
Vi stannade på en jääääte stor asfaltsplan, satte på skylten och bytte plats.
Innan jag satte mig på passagerarsätet så bad jag till alla Gudar och högre makter som jag bara kunde komma på fanns, och hittade för säkerhetsskull på några egna gudar att be till. Ringde även upp mitt försäkringsbolag och tecknade en extra livförsäkring innan jag hoppade in i bilen.
Benjamin började lite snyggt med att kolla så att handbromsen verkligen fungerade genom att försöka köra iväg med den dragen. Den fungerade!!
Händerna "tio i två" på ratten!! Ja, jag VEEEEET kära son. Det är obekvämt som fan, men vänj dig. Så ska du alltid köra...ända tills du fått ett godkänt på uppkörningen. Då kommer du nog aaaaaaldrig mer hålla så ;-)
Vi körde runt lite på industriområdet för att kolla av lite om jag skulle våga släppa ut honom i trafiken. Och jodå, grunderna kunde han. (Tack till hans Epa burna vänner som låtit honom köra och lära sig hur man håller en bil på vägen) Efter att ha märkt att han ju faktiskt kunde grunderna (och de lugnande tabletterna börjat verka) så gav vi oss ut på lite andra vägar. Bara lite småvägar med väldigt lite trafik. Vi fick en del möten på små smala vägar och jag måste erkänna att jag faktiskt imponerades av hur Benjamin hanterade situationen. Duktiga duktiga han :-)
Det är mycket att tänka på när man kör bil. Rätt växel, dragläge, högerregel, hastighet, blinkers osv, osv, osv. och jag tyckte faktsikt att han skötte det riktigt bra.....även om han glömde att blinka lite då och då.
På små krokiga vägar tog vi (Benne) oss till Hörja, röke och sen ut på en lite större väg med lite mer trafik till Örkeljunga där vi besökte Mc Donalds för att stilla hungern. Dock han jag knappt få min burgare i handen innan Benne svalt sin i 2 tuggor och började stampa och tyckte att det var dags att köra igen.
Hela förmiddagen gick åt till att köra och Benne var på ett strålande humör. Själv var jag enbart ett nervvrak.
Vid 13:10 var det dags att köra upp och hämta Liam från skolan. Det var en stolt Benjamin som hämtade en lycklig lillebror. Liam tyckte så klart att det var obeskrivligt cool att storebrorsan körde bil och att han dessutom fick åka!!
Hem och släpte av lillebror för att sen köra ytterligare en liten runda upp till skolan för att visa kompisarna att han faktiskt körde bil!!
Nercabbat och med två av kompisarna i (det enorma *ironisk*) baksätet.
Dagens körning blev några mil och gick verkligen över förväntan. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli många många fler mil för mig som passagerare sidan om Benjamin. Med massor av lugnande tabletter i magen tycker jag nog att jag klarade av resan ganska så bra. Och mot alla odds har mitt hjärta nu lyckats hitta tillbaka till sin normala rytm.
