trullsans pläjs

I går morse kände jag mig för en liten sekund riktigt pigg, allert och hurtig och slängde (utan att tänka) ur mig frågan "ska vi ta en morgon promenad" till barnen. Ska erkänna att jag ångrade frågan i samma sekund som den slank ur mig. Men när alla tre skrek JAAAAAA!! Så var frågan oåterkallerlig. Så det vara bara att snöra på sig dojorna, trycka ner Liam i vagnen och börja trasska. Benjamin och Jonathan cyklade intill, framför och bakom mig. Ska erkänna att det var riktigt skönt att komma ut och känna den friska morgonluften och höst kylan bita i skinnet. Men efter bara några meter hade jag fått upp ångan och kylan var som bortblåst och ersatt av svett.
När vi kom hem från promenaden så gjorde jag omelett med bacon i sann GI anda till mig och mina älskade prinsar och jag kände mig väldigt nöjd med mig själv.  (Fortsatte att enbart äta "GI vänlig" mat resten av dagen dessutom) Under frukosten frågade Benjamin hoppfullt: "ska vi ta en morgonpromenad/cykel tur i morgon oxå?"
Och idag han jag knappt slå upp dom blå innan både Benjamin och Jonathan stod och stampade i hallen och ville ut på en tur. Så det var ju bara till att ut och steppa även idag. Men jag vet ju att det är just vad jag behöver. Jag behöver verkligen ut och gå varje dag. Och jag behöver någon som sparkar mig där bak så att jag verkligen kommer ut. Men jag hade kanske inte riktigt väntat mig att den där sparken skulle komma från två killar på 8 och 10 år.
Efter dagens promenad ställde jag mig på vågen för att i fram tiden kunna ha någon som helst koll på om mina promenader och GI föda gör någon nytta. Klev försiktigt upp på våghelvetet och höll tummarna så hårt jag bara kunde för att jag inte skulle dö på kuppen när våg fan berättade vad min hydda vägde. Dog gjorde jag inte, men jag bestämde mig för att nu får det vara nog!!! Som det ser ut just nu så ligger jag verkligen i riskzonen för att bli en av dom som ligger dekorerad med ett rött äpple i munnen på julbordet. Gör jag inte något åt min vikt NU så kommer scan att jaga mig som besatt i tron att jag är en gris. Dessutom så kommer jag snart att tvingas byta ut alla plagg i min garderob mot stora blommiga klänningar i storlek tremanna tält. Jag kan riktigt se mig själv vagga fram nere i byn med magen släpandes i marken. Så vill jag inte se ut. Men VEM ska sätta stopp för min viktökning om jag inte gör det själv??